Välkommen till flocken!
Just nu har vi tjugosju djur i flocken. Tio av dem är dräktiga och ska kalva till våren. Det ser vi verkligen fram emot! Raserna i vår besättning är valda med särskild hänsyn till de magra och kuperade marker som vi brukar. Vi har inslag av svenska almogeraser som väneko och fjällko, men satsar också på lätta köttraser som belted galloway, och black angus. Målet med vår avel är friska och glada djur som passar perfekt för vår dalsländska natur och som ger kött med fin marmorering och mycket smak.
På den här sidan vill vi berätta lite om vår flock och ge dig som läser en bild av hur en köttproduktion på kornas villkor kan se ut i praktiken.
Hör av dig om du undrar något!
Justus och Gustaf
Kor är sociala genier
Det finns en föreställning om kor som lite dumma, men det stämmer verkligen inte. Inte minst socialt är de riktiga genier! De tar hand om varandra, har kompisar och vet precis vilka de är släkt med. Flocken fungerar som ett litet samhälle, där korna har olika roller och uppgifter.
Betesdrift på kornas villkor
I vår drift låter vi korna få utlopp för sina naturliga beteenden och allt de har lärt sig under sina långa evolution. Idisslare vill leva i flock och flocken vill röra sig genom landskapet. De tycker det är kul att upptäcka nya marker, utforska spännande skogsdungar och dricka ur nya bäckar. De vet precis vad de ska äta vid vilken tidpunkt och kan mer om naturbete än vad vi kan.
Om att skicka djur till slakt
En kylig och dimmig morgon i början av oktober skickade vi djur till slakt för första gången. Det var en drabbande och märklig upplevelse. Einstein, Zweistein, Ingolf och Mille klev lugnt ombord på slaktbilen och försvann iväg till Brålanda.
Morgonen då de hämtades fick de en stor hink med äpplen och extra mycket klapp av Gustaf och mig. Det var väldigt mysigt, men om det gjorde avskedet lättare för alla inblandade vet jag inte. Men kanske handlar det inte om att man ska göra det lätt för sig. Kanske det handlar mer om att göra det bra.
Och jag tycker verkligen att korna har gjort ett otroligt bra jobb på markerna där de har gått samtidigt som vi vet att gullisarna ju har haft ett väldigt bra liv hos oss här i byn.
Så även om det var en märklig känsla att lasta djuren på slaktbilen känns det ändå rätt på något sätt. Och vi kommer ju att minnas dem, som individer med sina egna personligheter och särdrag. Så där som alla djur förtjänar att bli ihågkomna.
Så här minns jag Zweistein, den lugnaste och snällaste i flocken 2024.
Justus
Kontakt
Har en fråga? Skicka ett meddelande till oss så återkommer vi till dig så snart som möjligt